Det går så trögt att blogga. Det är inte alls lika utmanande och kul som det var i början. Jag pysslar på med ditt och datt men av någon anledning så är det inte alls så att jag studsar av glädje när det kommer till att blogga om det. Bloggsvacka. Missförstå mig inte, jag tycker att det är kul och jag blir väldigt glad av alla uppmuntrande kommentarer ni skriver. Men jag tror att det är dags att jag tar lite semester. Det kanske kan göra så att det inte känns tvunget att skriva i bloggen utan något som man verkligen vill igen. Så, vi ses. 
Men vad håller ni på med??
Det där med att pyssla har legat lite på is ett tag. Eller projekten finns det saknas bara lite lust och vilja. En liten klänning till Emma, ska bara orka fålla den.. Och så fick ett stackars naket troll lite kläder. Det finns ju faktiskt gränser för hur länge man kan gå med rumpan bar. Och hon där på bilden hade nått sin gräns.
Det vi har har pysslat med här på Lövkulla är att vara ute. Ute, ute och ute. Och ute har vi bakat sandkakor, haft café, gungat, börjat kratta och framför allt njutit av vårsolen som värmer så underbart. Vi har också haft besök av några gulliga med ack så vilda, valpar. Tur att en ska få bo kvar, annars tror jag att jag skulle ha varit tvungen att köpa alla..
Gammal sittande hund
Återbrukande fortsätter. Har slaktat mer av mammas gamla kläder och sytt nytt till Emma. Av en tunika och en t-shirt blev det kjol och tröja. Dessutom finns det tyg kvar så det räcker till ett par leggings också, kan vara bra eftersom jag kanske tycker kjolen blev lite kort. Det är vansinnigt roligt att sy barnkläder har jag insett, inte lätt men kul. Ännu roligare är när man inser att sömmarna blir rakare och rakare. Och kantbanden är inte längre enbart en plåga utan kan vara riktigt skoj. Där ser man, jag trodde aldrig det skulle gå lära gamla hundar sitta, men det verkar ju som att det finns hopp!
Återbruka livets små glädjeämnen
För ett tag sen så skrev jag ett inlägg om hur skönt det var att känna sig pigg, vilket jag gjort de senaste dagarna. Jag som brukar skratta åt ironi kan inte låta bli att skratta lite för mig själv när jag inser att jag somnade medan jag skrev det inlägget. Somnade och fortsatte skriva och tro mig, ni vill inte läsa texten jag fick till.. Mycket spännande mumbojumbo utan något som helst sammanhang. Men, nu tror jag att jag är vaken, även om man aldrig riktigt kan veta. Det handlade (eller tanken var att det skulle handla om) livets små glädjeämnen. Som att komma ut på morgonen och se att det finns en ny gigantisk lerpöl utanför huset. Eller att våga klippa i det där tyget man sparat för något speciellt. Eller att fynda en stor säck med kläder och grejer på loppis för nästan inga pengar alls. Jag har inte så höga krav på livet och det är jag faktiskt glad för. Glad för att jag då kan glädjas åt de lilla. Helgen har som ni säkert förstår varit fin och bra på alla vis och jag har fortsatt våga försöka sy kläder till Emma. Det har varit återbrukstema på sömnaden i helgen. Klänningen i svart är mammas gamla kläder som sytts om och ihop och den i turkost är en gammal kjol som fick nytt liv tillsammans med lite stuvar från loppis. Sömmarna är sneda och dom är långt från perfekta, men Emma är lycklig och jag känner mig nöjd i alla fall. Och hur det än är så är det väl ändå det som är det viktigaste? Påsen med alla mattrasor har jag köpt på Puls löjligt billigt. Man får packa så mycket man vill i en kasse för vansinnigt billiga tio kronor.
Vrickat
Nu har det så hänt. Jag har sytt kläder till Emma. Det där med mönster visade sig att det inte var riktigt min starka sida (än i alla fall) utan det slutade som vanligt. Jag klippte tills jag tyckte det såg vettigt ut. Och ja, lite nöjd är jag nog ändå. Även om det finns många saker som jag skulle gjort annorlunda om jag tänkt efter lite före. Men Emma lät förtjust när hon provade dom halvfärdiga kläderna tidigare idag och det är väl det som är det viktigaste. På tal om Emma så ville hon här om dagen se min pågående virkprojekt och visst fick hon det. Hon la huvudet på sne och tittade mig djupt i ögonen och sa: -”Mamma, det här med vickring är nog inte riktigt din grej.. Det där ser inte alls ut som en matta utan en.. Utan en.. Ja, jag vet inte vad jag ska säga för att inte göra dig ledsen.” Brutalt ärlig, men det är väl så som dom säger, av barn och fyllhundar får man höra sanningen. Men jag är inte den som ger upp i första taget, jag ska ta mig tusan lära mig. Så enkelt är det. Och jag är dessutom helt säker på att mattan lägger till sig när man väl börjar använda den. Så de så!
Livstecken
Jag är varken död eller sjukare än vanligt. Jag har inte slutat pyssla. Det har bara fått bli en liten nedtrappning, tror att jag längtar efter sommaren för mycket bara. Står och tittar på växthuset och önskar att snön kunde dra åt skogen snabbare. Blev så glad härom kvällen när det regnade, massa brunt äckligt slask som försvann! Snön menar jag nu alltså. Inget annat. Nå, till det den här försakade bloggen ska handla om. Vad jag pysslar med. Det har blivit lite dom senaste dagarna. Frukt och glass har blivit klart och levererats till dagis. Hemliga projektet är klart, väntar bara på godkännande från beställaren. Dessutom har jag kommit på att barnkläder vore bra att kunna sy. Så jag har spenderat en hel del tid med att sprätta sömmar också. Tänkte att jag skulle haft klart en del kläder ikväll så jag kunde visa er men modellen har valt att sova istället för att modella så det får vänta. Nå, nu har ni i alla fall fått veta att jag fortfarande står på benen, även om det är hjälpligt mellan varven. Ha en trevlig pysselkväll så hörs vi!
Fikatjam!
Det har varit lite dåligt med inlägg här på bloggen på senaste tiden. Har absolut inte slutat pyssla men våren har gjort entré här i ödemarken och de ljusa kvällarna lockar till utevistelse istället för pysslande. Lite fika har det dock blivit, fika och frukt. Tanken är att det ska hamna på dagis men vi får väl se. Lilla damen här i huset har sagt ifrån tidigare om saker som egentligen skulle någon annanstans.. Nå go vänner.. Hoppas det smakar!
Kära helg
Den här helgen har varit så där bra som bara en helg kan vara. Inga måsten, bara en massa trevligheter. Fredagskvällen hade jag dock stora planer för. Emma var på vift ute på byn så jag var ensam hemma och skulle då passa på att göra en hel massa. Roliga saker förvisso, men planen var stor. Det hela slutade med att jag sov så gott som hela kvällen i soffan och slötittade på tv, något som jag sällan gör nu för tiden. Nog för att jag sitter vid tv:n men tittar, nja det är väl att ta i. Lördag är ju som bekant loppisdagen så efter en tur till stan så pysslade jag och Emma på med lite av varje, inte mycket vettigt dock. Så skönt! Målarböcker kan vara otroligt befriande. Idag, samma sak. Stora planer lite gjort. Emma var på ridskola och jag som tänkte virka medans la mig istället och sov en timma i bilen. Underbart! Skulle bara haft en större bil så man låg lite bekvämare. Och ikväll då? Ja, samma igen. Sitter här på golvet vid tv:n utan att titta men får inte mycket gjort i alla fall. Bara lite målat på några saker till jobbet som jag borde gjort för längesen vilket känns bra, även om det är en hundradel av planen. Har lovat Emma att jag ska sy lite frukt till dagis och deras affär men efter några jordgubbar och 4 äpplen tröttnade jag även på det. Tur jag har hemliga projektet att jobba på med och att jag antagit ett nytt pysselbyte. Sånt inspirerar. Nu är det bäst att rycka upp sig så man inte somnar här på golvet för har man ont i kroppen efter att ha sovit i bilen är det ändå lindrigt mot vad man har när man sover på golvet. Hoppas alla ni där ute haft en härlig helg och att ni ser fram mot måndagen lika mycket som jag!
Om att säga adjö..
Att det är svårt ibland att behöva säga hej då är väl knappast någon nyhet. När det där hej då:et är riktat till något som ligger väldigt nära hjärtat är det ännu värre. Nu hoppas jag att ni inte tror att jag är helt besatt av mina prylar för så är det inte. Det är bara materiella ting och allt är utbytbart. Men ibland känns det lite extra i alla fall. Som här om dagen när jag tvingades inse att min älskade börs hade gjort sitt. Den har följt mig troget i många år och dessutom var den löjligt billig när jag köpte den på Tradera. Hade inga större förväntningar när jag budade hem den, trodde det skulle vara vanligt masstillverkat skit men jag hade fel. Det händer inte ofta men den här gången var det faktiskt så. Då jag förälskat mig i modellen och inte kan tänka mig någon annan så fanns det inte många andra alternativ än att sy en ny. Mönster struntade jag i och ska jag vara helt ärlig så blev det inte så bra som jag hoppats. Men den får duga ett tag, men nog är jag rätt säker på att den kommer sys om inom en snar framtid. Tyget är ju fint, det är ju alltid nåt.
Håll för öronen..
Nu jädrar. Nu ska det ske. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna så här många svordomar som jag verkar kunna. Rätt imponerande lager faktiskt. Kan lova att jag använt alla ikväll. En del flera gånger. Nu skulle man ju kunna inbilla sig att jag är på dåligt humör eller så, men tvärt om. Det jag håller på med är roligt och lärorikt. Till exempel har jag lärt mig att en slö sax är bättre än ingen sax alls och så har jag lärt mig att det är inte alltid bäst att hitta på själv. Ibland behöver man följa de beprövade råd som internet öser över en. Jag har alltså bestämt mig för att jag ska lära mig virka. Jädrar i det. Om jag så ska kasta garn och nålar runt om i hela huset så ska jag lära mig. Finns ju så mycket fint man kan göra och jag vill göra allt. Nu ska jag i alla fall i första hand virka mig en matta. Fördelen med att använda trådiga mattrasor är att det syns inte så mycket när man gör fel. Det är bara att fortsätta virka och se glad ut. Perfekt. Tyvärr så har jag inga bilder på eländet, det kommer senare när det osar lite mindre hett här.
Eftersom det inte finns några bilder på kvällens elände så får ni istället se min och Emmas små påskharar som vi gjorde i går. Beställde dom innan påsk för att vi skulle kunna göra dom under påskhelgen men jag antar att sista beställningsdag för leverans innan påsk inte gäller när man norr om Gävle. Men det gjorde egentligen ingenting, vi hade kul i alla fall.
