Men vad gör väl det?

När jag sitter där, på golvet i vardagsrummet, och klockan är alldeles för lite för att vara vaken egentligen med en stor kopp kaffe och den sötaste prinsessan av dom alla bredvid mig är det lätt att göra stora planer. Sömndrucken rutar jag in dagen och tror att jag ska hinna med så otroligt mycket. Man har ju en hel dag framför sig och det finns bara möjligheter. Sen när jag sitter på samma plats sent på kvällen och lyssnar till prinsessans djupa andetag och ser hennes ljusa hår rama in det söta lilla ansiktet inser jag att dagen inte alls blev som jag tänkte. Oftast har jag inte hunnit med en bråkdel av vad jag tänkte och även om jag först blir lite frustrerad så slutar alltid den tanken med vad spelar det för roll? Alldeles för trött försöker jag hinna ta mig till sängen innan jag somnar där på golvet, man får så ont i kroppen när man sover hela natten på en lurvig matta istället för i sin sköna säng. Sen vaknar jag och allt börjar om. Det jag vill ha sagt med det här är att jag idag hade massa pysslande inplanerat. Jag skulle göra en krans till ytterdörren, städa bort ute och inne, måla klart det som ska bli Emmas krokar i hallen och så vidare. Det jag har gjort är att släpa fram mer skrot runt huset som nu ligger så fint bredvid bron, börjat städa lite här och där inne vilket gör att det ser ännu stökigare ut, kransen till ytterdörren är långt ifrån klar men jag har plockat lite grejer till den som också ligger vid bron.. Inget har blivit som jag tänkte det men vad gör väl det? Nu ska jag ta och leta mig till sängen innan jag somnar och vaknar med avtryck från tangentbordet i pannan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s